Ibland...

...ganska ofta, spelar jag på andakter och mässor på stans sjukhem och sjukhus. 7 st totalt. Ibland känns det som man sitter i dödens väntrum, inte bara pga medelåldern! De boende varken ser eller hör känns det som, och ofta känns det som att personalen inte VILL se eller höra oss!!

MEN ibland så glimmar det till och man får hopp om liv även efter nästa vecka!! När andakten på Sjukhem X var slut sist, så hade en äldre Gentleman rullat sin rullstol bara fram till dörröppningen, hann satt alltså i korridoren och kikade in. När jag samlade ihop mig och plastbiten jag låtsas spela på hör jag hur en annan farbror rullar ut från andakten och glatt stöter ihop med den andre!

-Jaså, du har vart på andakt?
-Jo... svarade farbrorn.
-Såg du några fina damer då?

Båda skrattar gott :o)

Fattar ni hur LJUVLIGT det var att se dessa båda 90+ UNGA killar ändå, som knappt ser psalmboken framför sig, rulla fram till varann och FORTFARANDE snacka brudar??
LOVELY, säger jag bara...

Utöver det så har Ljuvliga Dottern börjat älska Palt med Pesto, Långa Sonen julpyntar och jag har hittat en Pingstpastor och en Pingstis utan hälsena som faktiskt får mig att tänka till om massor av sånt jag tänkte förr! Och det är bra :o)

Efterskalv...

Att va kvinna kan va att leva ett litet H-vete bara därför. Men nåt som måste vara ÄNNU värre är väl er stackars män och kvinnor som lever med en av oss... Att gå från lallande leende lärka till rasande ragata kan gå med ljusets hastighet ibland. Och ibland vet man själv inte riktigt varför... Och när man väl listat ut vad som slog om strömbrytaren just det här gången får man gå omkring och plocka spillror i det lilla Pompeji man lyckats skapa omkring sig en bra stund efter vulkanutbrottet!

Ni andra tjejer som läser här, är ni väna små älvor eller bor det en rallykantor även i er??!

Nu räcker det för mig...

Lovar en Dum Blondin, turning off the Bitchswitch nu...

Now Faith!

The RallyKantor-Train tuffar vidare mot morgondagen med stort I, som i INSPELNING!! Imorn kliver All For One GospelChoir in i studion för att sjunga in, på SUPERBAKGRUNDER som kompet lagt i förväg. Pirrigt, nervöst, härligt och skrämmande spännande. Mest för att vi inte riktigt vet HUR vi ska spela in!!

Killen med Kollen, John Vigebo, förslog att vi spelar in stämma för stämma med lurar. NEJ, sa jag... Ok, sa Snälle John, då spelar vi in kören på en gång med LÅG näst intill obefintlig medhörning så det inte slaskar in i mikarna. JA, sa jag...

Nu har vi nog kommit fram till en av de mest speciella SVÅRA inspelningsförhållandena nånsin för en kör, 2 personer i varje stämma står med lurar och hör hur bra som helst. De andra hör INGET utan plockar tonarten från de 6 som hör och puls och allt rytmiskt från mig som slår!!! Är detta möjligt?? Kan detta gå?! Ingen aning, men vi ska prova :o) Lite press på de 6 som måste sjunga klockrent och på mig som måste slå PERFEKT eftersom resten ska sjunga helt i blindo, eller dövo, menar jag...

Håll alla tummar, grannens och partnerns tummar oxå, be en massa böner att det går bra för oss imorn :o)

All For One GospelChoir "Now Faith" with special guests Cyndee Peters, Malcolm Chambers & Camilla Klinth!

Wohooooooo :o)

Wohooooooo!!

Nu är det dax igen!! 3 timmar överjordiskt sväng och musikalisk glädje som kommer öppna himlen över alla oss som är i Globen på söndag!

KIRK FRANKLIN, wohoooooo!!

Årets lyckobubbla och andliga påfyllningsOCEAN exploderar igång kl 19 på söndag. Vi kommer vara där, på rad 2 i år. TACK Maria :o)

God is good ALL the time!!

http://www.youtube.com/watch?v=zbIAlSSolEU

En förtydligande förklaring....

...ALLT som skrivs här är Erika Sjödins PRIVATA tankar, åsikter och upplevelser. Det finns INGEN koppling överhuvudtaget till Svenska Kyrkan Örnsköldsvik och jag representerar inte kyrkan här alls.

RallyKantorn är INTE en arbetstitel, det är ett smeknamn på mig som person.

Pingstkyrkan har många homofober. OCH homosexuella...

Sv Kyrkan har många homofober. OCH homosexuella...

EFS har många homofober. OCH homosexuella...

Frimodig Kyrka har många homofober. OCH homosexuella...

Miljöpartiet har många homofober. OCH homosexuella...


Jag skriver ALDRIG för att såra någon, och alla ni som tar illa vid sig av det jag skriver, av min raljerande ton och stöddiga formuleringar, vill jag be om ursäkt! Inte för mina åsikter men om mina formuleringar sårar dig, så ber jag om ursäkt. MEN i denna min privata blogg, skriver jag med en skarp, raljerande, kaxig, tråkig, luddig, stötande och varm ton omvartannat.

Jag äger mina åsikter och står för dem fullt ut. Jag uttrycker dem på det sätt jag gör, och om jag sårar nån genom FORMULERINGARNA, ber jag igen om ursäkt. Men aldrig för mina åsikter.

Vaknade av misshandel...

... VET jag inte om jag nyss gjorde... Men för exakt en stund sen, kvart i sex, vaknar jag av en kille som gormar på ovanvåningen, en tjej som skrik/gråter och tystnad... Om vartannat i säkert 5 min. Och så får man ju bråka, inga problem! Sen hör jag nån springa och nån annan springer efter... Gorm, skrik och gråt och mer spring!!

Så på med kläderna, jag springer upp för trappan bankar på och det blir tyst... När jag står där är det så sjukt tyst att det låter i mitt huvud som att mina hjärtslag kommer väcka hela Öviks kommun. Till slut öppnar killen fullt påklädd med jacka.

Vad gör ni? Undrar jag...
Det är ingen fara, jag kom bara hem lite sent! (ja uppenbarligen, kl är 05:55!)
Men det låter som du slår henne!!Säger jag som det dumma spån jag är! Han lär ju inte svara ok om han gjort det...
Nej nej, du får komma in och titta på henne, svarar han lugnt.

Så jag går in i lgh, hon sitter rödgråten under täcket och jag frågar om allt är ok?
Ja, hulkar hon... Så jag ställer mig i vägen för honom så han inte ska se henne och frågar henne igen, är allt bra? Nu kan hon ju i såfall hinta om hon behöver MER hjälp, men det gör hon inte... Så jag börjar gå därifrån och killen ursäktar sig att vi väcktes och bedyrar att allt är lugnt. Och det är det säkert, men OM det inte var det ville jag bara kolla!!! OK?!?!? Ni får bråka hur ni vill bara ni inte slåss, säger jag och går.

Det har tagit mig 5 minuter att skriva och hon gråter fortfarande. Jag är så arg att jag skakar!! Jag vaknar av en kille som fullt påklädd i ytterkläder gormande jagar sin nakna tjej som gråter så hon skriker runt lägenheten...

ELLER?!

Vaknade jag av en kille som ropade förlåt till sin hysteriskt arga tjej som jagade honom?

Det lät verkligen inte så. Om han slår henne eller inte har jag ingen aning om. Men jag kommer springa upp igen utan att tveka. Fortare nästa gång...

Beginning of theTemavecka

v44, denna pausknapp i tillvaron under en lååååång mörk och regntung höst. Nu är den här och jag ska faktiskt pausa jag oxå!! Sleapless in Seattle eller Bortskämd i Byske?? Mitt val är enkelt... Detta eviga packande och åkande, vi har blivit eländiga miljöförstörare som kuskar e4an fram o tillbaka, garderoben har rationaliserats bort för den ska ju ändå snart packas ner IGEN i jätteväskan.

Och fattar ni hur HÄRLIGT detta är?? Kan nån förstå att man som vuxen IGEN får va med om kärlek utan Vardags-Cirkusen utan man antingen längtar efter varann eller så ses man?! Värsta tonårsfasonerna egentligen... Jag önskar att det här löjliga fjortispirret får fortsätta forever, även om nån gång postlådorna skulle slås ihop, och EN sak har jag lärt mig. Vardag och tråk kommer HELT av sig självt så jag behöver inte skynda på nåt genom att vuxet börja planera för boende med gardiner o ljuslyktor som till slut blir gnäll över att inget märks av det man gör. Jag har inget behov av att leka mamma-pappa-barn eller bygga mig ett dockhus, den här gången är jag vuxen och vet hur jag ska göra!!! Wohooooooooo !!

KlokKantorn med pausknappen!!